Något om "frikyrklig identitet"

Det finns i dessa dagar en del oro kring var "frikyrkligheten är på väg". Liksom inte så lite okunnighet om vad det frikyrkliga arv som upplevs så hotat egentligen innebär. Jag har försökt att jobba rätt så seriöst med frikyrkans historia i flera år, och måste ärligt säga: Det är inte självklart att de som menar sig försvara "den klassiska frikyrkliga identiteten" är fäderna trognast. Det man appellerar till är snarast en 1960-tals version av den frikyrkliga identiteten. Men går man lite längre tillbaka i tiden hittar man väldigt mycket av dynamik, och en hel del oväntade teman.

De som provoceras av omnämndande av helgon kan till exempel fundera på betydelsen av dessa ord av A B Simpson, som var den kanske främste amerikanske förebilden i de radikala grenarna av den svenska frikyrkligheten i slutet av 1800-talet:

"Tänka dessa martyrer i himmlen på oss i dag? Förvisso göra de det och med oss längta de innerligt efter och förvänta oupphörligt den nuvarande tidsålderns härliga slut och den välsignade Herrens och mästarens ankomst."

I Simpsons uttalande ligger tanken om att de som gått före finns i himlen (dvs. de vilar inte i mullen i väntan på uppståndelsen), att de där lever medvetet och att de "tänker på" oss som är kvar på jorden. Det Simpson beskriver är alltså en gemenskap i tanke och längtan mellan oss som lever på jorden och dem som gått före in i evigheten. Det låter ganska katolskt i mina öron...

Quote of the day

"Bogomilismen står för det goda någon stans, men är samtidigt medveten om det onda i människan. Och det är ju inte många religioner som ser ut så."

/Sladjan

What??

ALLA religioner skulle väl beskriva sig så?

Vad är det jag älskar när jag älskar pingströrelsen? (1)

Ibland sköljer känslan av tillhörighet över mig som en sommarskur. På senare tid har det skett vid några tillfällen då jag befunnit mig i vad som egentligen är annorlundaland, men där en pingst- eller frikyrklig spiritualitet kommit in lite från sidan. På Kyrkornas världsråds generalförsamling i Porto Alegre, och på akademiska disputationer med ett par frikyrkoprofiler. En känsla av stolthet och hemmahörighet. Till en del är det här naturligtvis känslor som kommer just av närvaron av en stark ”Annan”: inför ”hotet” blir uppslutningen kring det egna starkare, man lägger meningsskiljaktigheterna åt sidan. Men likväl finns här något genuint: i pingst- och frikyrkligheten finns trots allt något jag älskar.

Och samtidigt ligger det jag älskar hela tiden nära saker jag avskyr. Jag avskyr det tomma, formelaktiga ”fromma” språkbruket som används för att visa upp en präktig religiös fasad. Däremot älskar jag när fromheten kommer till uttryck i vardagen och verkligen får prägla hela tillvaron. Att man kallar varandra syskon när man möts och önskar Guds välsignelse när man skiljs åt. När man ber i tungor medan man diskar. När man inte gör skillnad på om man befinner sig i kyrkan eller utanför, utan är helt integrerad och tar med sig Guds rike var man än går. En fromhet som på ett naturligt sätt genomströmmar en människas hela väsen.

Men det här är en fromhet vars baksida är ett ihärdigt ”bedjande i gathörnen” för uppmärksamhetens skull. Som skapar beteendemallar som alla ska tvingas in i just för att de yttre manifestationerna är så viktiga. Jag minns predikanten som uppmanade oss att ständigt fråga varandra ”Hur har du det med Jesus?” när vi träffades. Det kan ju framstå som ”integrerat” och ”naturligt fromt” när man först hör det, men det leder oundvikligen till en osalig prestationskristendom och ett skyltande med andliga skrytbyggen.

Jag älskar också berättelserna om evangelisterna som för inga pengar vandrade de svenska grusvägarna fram och hjälpte bönderna att bärga höet för att få en chans att inbjuda dem till kvällens gudstjänst. Jag tänker med beundran på dem som har varit beredda att utgjuta sina liv för det som är större än de själva. Men jag ställer inte upp på ungdomskonferenser där man oreflekterat läser upp martyrberättelser för tonåringar för att de ska upptändas av någon slags helig nit och åka ut till farliga områden; det är så lätt att röra upp känslorna i patriotisk yra. När man hetsar om såna saker då är man åter på väg att skapa beteendemallar som man trycker på folk. Man låter inte saker växa fram inifrån, på ett naturligt sätt, utan man är så fixerad vid synliga resultat att man ägnar mer tid åt att försöka förändra beteenden än hjärtan. Jag säger istället som Emil Gustafson: Först helgad, sedan sänd.

Enkelt kan man nog säga så, att när jag älskar pingströrelsen så är det den naturliga, självklara fromheten jag älskar. Lystern hos de människor som är gjutna i ett stycke. Modet att verkligen vara from, att verkligen låta hjärtat speglas i kroppens handlingar.

Men eftersom vår särskilda gåva är denna artikulerade, synliga fromhet som inte är ritualiserad (som katolikernas korstecken), utan hela tiden är tänkt att reflektera faktiska känslor, så blir också vår särskilda kamp hyckleriet. Den spelade fromheten följer oss som en skugga.

mittemellan-blogg

Här gästbloggar Alexandra om vägen mittemellan.

Holy shit!

Ebba von Sydow säger (nästan i alla fall) det som ungdomspastorer och andra kristna moralförespråkare försökt att slå in i sina tonåringar i årtionden (hundranden? tusenden?), men aldrig har sagt så här bra! Ebba kommer ju från ett sekulärt perspektiv och behöver inte dra in dimmiga begrepp som "synd" och "helig"(etc.), utan kör en rak argumentering kring varför det är dåligt att dricka sig redlös och klä sig för utmanande: Man får tråkigare, man riskerar att råka illa ut, man blir fulare. Inga konstigheter. Till skillnad från så mycket (inte all, men mycket) kyrklig retorik strålar denna av en verklig tro på det egna budskapet; ett självförtroende som är förutsättningen för hennes ärliga, pekpinnesbefriade argumentation.

För det är väl självklart: den pastor som i sitt inre tvivlar på att Bibelns levnadsregler är så bra, han måste ju ta fram stora släggan. Argumentera auktoritativt istället för att ta sin utgångspunkt i erfarenhet och förnuft.

reklam...

... imorgon spelar fina Marching Band (med en jättefin hemsida, klicka på länken) på Bjärka-Säbys sommarcafé, för den som är i närheten. Klockan 19 börjar det. (Det kommer för övrigt vara många fina konserter och andra saker på Bjärka i sommar. Konserterna kan man läsa om här. Övriga programmet läggs upp inom kort)

Och när jag ändå är i gång med promoting: Här debuterar jag som gästbloggare! Det känns stort...

Diskussioner om Alexandras uppsats

På Crossnet har en diskussion dykt upp om Alexandras uppsats "Vägen Mittemellan" (som finns att ladda ner här!) Typ 80 inlägg så här långt (gå in på crossnet.se, klicka flow, klicka diskutera, klicka kristen tro, klicka att växa upp i pingströrelsen.)

Och så har någon startat en blogg som heter just mittemellan.

bland motböcker och motbilder

Rick Warren har sålt platina (minst!) med sin bok "The Purposedriven Life", en 40-dagarsguide till ett djupare kristet liv. Den har också har översatts till svenska, betitlad "Att leva med mål och mening" (Libris). Nu kommer "motboken": "The Porpoise Diving Life"! ("Porpoise" ung. delfin), som tar över dag 41, när läsaren Warrens bok har bangat projektet och inte orkar mer. Warrens bok inleds med orden "Det handlar inte om dig." (Livet, alltså). Porpoise inleds istället: "It's all about you."

För de stora sanningarna gäller ofta att också motsatsen är sann. Och Porpoise-författaren Bill Dahl vänder sig mot att hans bok skulle vara en motbok: "Nothing could be further from the truth. I was blessed by Mr. Warren’s book. I have read it three times. If you haven’t read it, you should!"

Kallelsens smala väg går liksom någonstans mellan öknen och eden.

om den kristna högern

Det här är en intressant sida. Tor Billgren, journalist som bl.a. bloggar på sidan jet set junta, ägnar en hel blogg åt retoriken i kristen dagspress (Dagen och Världen Idag). Sakligt och bitvis mycket skickligt och insiktsfullt. Det är väldigt intressant att få ta del av ett utifrånperspektiv på det som man själv lever och kanske har vuxit upp med. Här skriver han till exempel om "det manipulativa implicita skrivandet."